Movsar Evloev har besegrat varenda motståndare som ställts framför honom. Tio UFC-matcher, tio segrar och en brottning som ingen hittills har kunnat lösa. Men inför titelmatchen på UFC 333 kommer Alexander Volkanovski med en närmast provocerande uppmaning: försök ta ner mig. Världsmästaren tänker utsätta den obesegrade ryssen för något han aldrig tidigare har behövt hantera. Och bakom självsäkerheten finns en 38-åring som börjat fundera över hur hans sista kapitel i sporten ska se ut.
Movsar Evloev har gjort karriär på att få sina motståndare att slåss på hans villkor. Han behöver sällan dominera en hel match från början till slut, och han har inte behövt avsluta någon av sina tio motståndare i UFC. Det räcker att han fortsätter söka greppen, pressa mot buren och tvinga fram ännu en brottningssekvens när den andre helst vill skapa avstånd. Hittills har ingen lyckats hitta ett sätt att besegra honom.
Alexander Volkanovski känner väl till den sortens kamp. Australiern har under sina år i världstoppen mött några av sportens skickligaste brottare, däribland Islam Makhachev, och vet hur mycket energi det krävs för att ständigt behöva försvara sig. Ändå är det just den kampen han välkomnar när Evloev kliver in i oktagonen på Etihad Arena i Abu Dhabi den 24 oktober.
I en intervju med Against the Cage beskriver han hur han föreställer sig mötet. Evloev får gärna skjuta på benen, låsa händerna runt höfterna och försöka dra ner honom på mattan. Volkanovski tänker göra varje sådant försök till ett arbete som måste upprepas.
– Jag kommer att stå framför honom och säga: Försök brotta ner mig. Även om du får tag i ett ben eller faktiskt lyckas ta ner mig, försök hålla mig kvar. Vi får se om du fortfarande vill försöka efter första gången. Och andra. Och tredje. Vi får se om du vill göra det en fjärde gång.
Det är ett ovanligt sätt att tala om en motståndare som ännu inte har förlorat en enda professionell MMA-match. Volkanovski beskriver inte brottningen som något han måste överleva, utan som en möjlighet att gradvis bryta ner Evloevs vilja att fortsätta använda sitt främsta vapen.
”Vi får se hur länge han orkar”
Evloevs obesegrade facit har länge varit ett av fjäderviktsdivisionens mest svårtolkade. Ryssen har slagit Diego Lopes, Arnold Allen, Aljamain Sterling och senast Lerone Murphy, en rad motståndare som borde räcka för att etablera vilken titelutmanare som helst. Ändå har diskussionen om hans matchstil ofta varit nästan lika högljudd som diskussionen om hans resultat.
Samtliga tio UFC-segrar har gått till domslut. Hans senaste avslut i professionell MMA kom innan han skrev kontrakt med organisationen, och trots de imponerande resultaten har vägen till titelmatchen blivit lång. Under tiden har Evloev fått höra att han är för försiktig, för metodisk och för ovillig att ta de risker som publiken vill se.
Volkanovski har svårt att förstå varför skickligheten i sig inte skulle vara värd uppskattning.
– Jag förstår varför folk reagerar och varför det tog tid för honom att få titelchansen. Men jag uppskattar skicklighet. Jag tycker faktiskt om att se honom slåss. Han är väldigt bra på det han gör, även om hans stil kanske inte är den som publiken älskar mest.
Den inställningen är särskilt intressant eftersom Volkanovski inte verkar ha något behov av att förminska sin motståndare för att känna sig överlägsen. Han har till och med berättat att han tycker synd om Evloev när publiken buar under presskonferenser. I Abu Dhabi tror australiern att ryssen kan få ett varmare mottagande än han är van vid, något han faktiskt välkomnar.
– Jag är glad att vi möts här. Han kommer nog att få lite mer stöd och känna sig mer hemma. Han förtjänar det efter allt buande han har fått stå ut med. Jag tänker förstås förstöra kvällen för honom ändå, men han kan åtminstone få lite kärlek innan dess.
Respekten har däremot sina gränser när diskussionen kommer in på själva matchen. Volkanovski anser att Evloevs normala väg till seger helt enkelt inte kommer att fungera mot honom. Han har inga planer på att tillbringa 25 minuter under ryssen, och han tror inte heller att utmanaren kan vinna genom att kontrollera honom i ett jämnt, metodiskt tempo.
Mot Makhachev fick Volkanovski erfara hur krävande det är att hantera en större och fysiskt stark motståndare med brottningen som specialitet. Deras första möte gick alla fem ronder och slutade med en knapp poängförlust för australiern, som dessförinnan hade tvingat lättviktsmästaren att arbeta hårt för varje position. Returmötet slutade betydligt värre, med en knockout redan i första ronden, men Volkanovski hänvisar fortfarande till den första matchen som ett exempel på hur han kan hantera pressen från en elitbrottare.
– Även när Islam hade mig nere fick jag inte panik. Jag visste att jag kunde ta mig upp och fortsätta pressa. Många klarar inte av den sortens kaos och stress. Jag trivs i det.
Evloev behöver med andra ord göra betydligt mer än att få tag i ett ben. Han måste lyckas kontrollera en mästare som har byggt stora delar av sin framgång på balans, positionsförståelse och förmågan att snabbt ta sig tillbaka till fötterna.
Det märkliga beslutet som kan avslöja Evloev
Den 21 mars besegrade Evloev den tidigare obesegrade Lerone Murphy i London. Segern kom genom majoritetsdomslut efter fem tävlingsinriktade ronder, men det var framför allt ryssens taktiska vägval som väckte uppmärksamhet.
Evloev valde att stå upp under stora delar av matchen, trots att brottningen länge har varit hans tydligaste styrka. Murphy fick möjlighet att använda sitt fotarbete och sin slagteknik, och den annars så kontrollerande ryssen hamnade i en jämnare kamp än många hade väntat sig. Först när brottningen fick större utrymme lyckades Evloev skapa tydligare fördelar.
Volkanovski satt inte och imponerades av att utmanaren ville visa upp en annan sida av sitt register. Han reagerade snarare på att en så skicklig brottare verkade låta publikens kritik påverka hur han valde att slåss.
– Jag blev faktiskt lite irriterad. Inte på honom, utan på situationen. Han verkade känna att han behövde göra folk nöjda, och när han väl bestämde sig för att brottas såg det nästan enkelt ut. Han hade kunnat göra matchen tydligare till sin fördel.
Det finns en verklig risk för Evloev om han försöker upprepa samma upplägg mot Volkanovski. Australiern är en av fjäderviktens mest meriterade stående fighters, med en förmåga att växla mellan låg sparkar, snabba kombinationer och press som gör det svårt för motståndaren att hitta en bekväm rytm. Mot en specialist som Evloev kan den skillnaden bli avgörande om stora delar av titelmatchen utspelar sig på fötterna.
Volkanovski underskattar inte ryssens slagteknik. Han beskriver honom som obekväm och svårläst, en fighter som kan träffa även om tekniken inte alltid ser särskilt elegant ut. Men mästaren är övertygad om var hans egna största möjligheter finns.
– Jag vet att han kan slåss stående, men jag anser att jag är den bättre boxaren. Jag vet vart han vill ta matchen och jag tänker inte låta honom bestämma det. Han kommer att tvingas stå med mig, och då får vi se hur bra hans striking verkligen är.
Hos MMA Junkie går han längre än så. Volkanovski tror inte bara att han kan vinna, utan att han kan bli den första mannen att avsluta Evloevs obesegrade svit och göra det innan de fem ronderna är över.
– Jag tror att jag avslutar honom inom fem ronder. Jag känner verkligen att det här kan bli en av mina bästa prestationer. Folk kommer kanske att fråga sig efteråt om det var den bästa Volkanovski de någonsin har sett.
Femton veckors slit – och en dotter som väntar
Långt från alla diskussioner om brottning och möjliga avslut har Volkanovskis förberedelser innehållit en annan verklighet. I UFC dokumentation inför galan får tittarna följa honom när han lämnar Australien och reser till Abu Dhabi efter ett träningsläger som pågått i omkring femton veckor.
Hemma finns hans dotter, som har börjat reagera varje gång han lämnar huset. Även en vanlig träningsdag kan få henne att tro att pappa ska vara borta länge igen. Volkanovski försöker förklara att han snart kommer tillbaka, men märker att hon ännu inte riktigt kan skilja mellan ett träningspass och en längre resa.
Inför avfärden pratar familjen om att han ska ta hem ännu ett guldbälte. Det är ett vardagligt ögonblick i en karriär som annars mäts i titelvinster, rekord och stora internationella galor. För Volkanovski innebär varje nytt träningsläger också veckor av frånvaro och ytterligare en period där vardagen hemma måste fungera utan honom.
När han väl anländer till Abu Dhabi fortsätter arbetet med att få kroppen redo för matchen. De hårdaste träningsveckorna är avklarade, men vikten ska fortfarande ner, vätskeintaget kontrolleras och återhämtningen planeras. I dokumentären berättar hans näringsansvarige, som arbetat med honom i sju år, att disciplinen under det här lägret har varit närmast exemplarisk.
– Jag skulle säga att han ligger på 99 procent. Det skulle vara väldigt svårt att hitta något han kunde göra bättre med kosten.
Volkanovski har också förändrat hur han tränar mellan matcherna. Vid 38 års ålder anser han att det vore direkt kontraproduktivt att försöka leva efter samma schema som för fem år sedan, när tre eller fyra träningspass om dagen kunde vara en del av vardagen året runt.
Under själva träningslägren är intensiteten fortfarande hög, men resten av året handlar mer om att hålla kroppen fungerande och behålla glädjen till sporten. Han har börjat ge utrymme åt familjen, affärsprojekt och till och med en mindre roll i den kommande Street Fighter-filmen.
– Jag kan inte längre träna på samma sätt som jag gjorde för fem år sedan. Det skulle snarare skada mig nu. Jag måste hitta rätt mängd träning för att fortsätta utvecklas, hålla mig i form och fortfarande älska det jag gör.
Att han börjat tänka på sådana saker betyder inte att ambitionerna har minskat. Efter två raka knockoutförluster mot Islam Makhachev och Ilia Topuria 2023 respektive 2024 fanns det många som undrade hur mycket den dåvarande mästaren hade kvar. Han återtog emellertid fjäderviktsbältet mot Diego Lopes under våren 2025 och försvarade det mot samme motståndare i januari 2026. Inför mötet med Evloev står han på åtta segrar i UFC titelmatcher i fjädervikt, lika många som José Aldo, och har möjlighet att ta rekordet ensam.
Hans närmaste omgivning menar att han fortfarande har kapaciteten att prestera på absolut högsta nivå. Volkanovski själv talar däremot öppet om att karriären inte kommer att fortsätta hur länge som helst.
Planen som kan få två divisioner att förändras
Under dagarna inför UFC 333 har ett annat namn börjat dyka upp allt oftare i intervjuerna: Justin Gaethje.
Den amerikanske lättviktsmästaren tog bältet från Ilia Topuria i juni och befinner sig själv i en fas där frågan om karriärens fortsättning blivit alltmer aktuell. Volkanovski, som redan vid två tillfällen försökt erövra lättviktstiteln mot Makhachev, har börjat föreställa sig ett möte mellan dem.
Det handlar inte enbart om ytterligare en titelchans. Australiern ser framför sig en superfajt där två etablerade namn får ett sista stort ögonblick tillsammans och därefter lämnar sina respektive divisioner öppna för nästa generation.
– Tänk om vi går in och gör vår superfajt, lämnar ifrån oss bältena och går i pension efteråt. Då får vi vårt lilla sagoslut och kan rida mot solnedgången, medan divisionerna får göra upp om sina titlar.
Han är noga med att påpeka att det fortfarande bara är en idé. Något beslut om pensionering har inte fattats, och han vill inte att spekulationerna ska skymma det som väntar mot Evloev. Men han har nått en punkt i karriären där han inte längre behöver fortsätta för pengarnas eller meriternas skull.
– Jag är ärlig mot mig själv. Jag vet att jag befinner mig i slutet av karriären och att jag inte kommer att hålla på i tio år till. Men bli inte förvånade om jag fortfarande är här om tre matcher. Jag har inga planer på att pensionera mig just nu.
Det finns förstås en betydande komplikation med alla sådana framtidsplaner. Evloev har väntat länge på sin möjlighet att slåss om UFC-guld, och för honom är mötet i Abu Dhabi knappast tänkt som ett steg på vägen mot Volkanovskis drömavsked. Ryssen har gått 20 professionella matcher utan förlust och har under vägen lärt sig att vinna även när motståndarna känner till hans taktik.
För honom skulle segern innebära att år av ifrågasättanden till slut får sitt svar i form av ett världsmästarbälte. För Volkanovski finns chansen att besegra ytterligare en obesegrad utmanare, skriva sig förbi Aldo i rekordböckerna och visa att han fortfarande kan utvecklas trots åldern och de hårda förlusterna bakom sig.
Det är två fighters som har mycket olika uppfattningar om hur den här matchen kommer att se ut. Evloev tror på den metod som tagit honom hela vägen till toppen. Volkanovski räknar med att kunna möta den med ett försvar så envist att ryssen till slut börjar ifrågasätta sina egna styrkor.
– Han är obesegrad, han vet hur man vinner. Men han har aldrig mött någon som mig.
Om fem dagar väntar fem ronder som kan avgöra betydligt mer än vem som får lämna Abu Dhabi med fjäderviktsbältet. Volkanovski har redan börjat fundera över vad han vill göra med de matcher han har kvar, men ännu finns ingen avskedsturné, ingen bokad superfajt mot Gaethje och inget beslut om att lägga handskarna på hyllan.
Det enda som är bestämt är att han ska möta Movsar Evloev.
Och hemma i Australien finns en liten flicka som fått löftet att pappa ska komma tillbaka med ännu ett guldbälte.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
