13 MMA-tankar: Alexander Gustafsson kommer tillbaka

"Jag upplever nu att det var mer av ett förhastat beslut i stundens hetta," skriver Ashah Tafari.

Okej, innan jag skriver något annat ska jag erkänna: ja, jag har i princip snott det här upplägget rakt av från Ariel Helwani på ESPN. Det är inget att sticka under stolen med. Han har länge varit någon jag sett upp till och det är ofta som jag känner att jag har för många tankar i huvudet efter en MMA-vecka, för att kunna hålla någon slags röd tråd i en krönika. Det skulle behöva bli 13 olika krönikor vilket jag inte nödvändigtvis har tid med – så konceptet att göra en och samma artikel med flera olika tankar lockade mig.

Med det sagt är det skalet som jag har tagit efter, men varje tanke som lyfts är givetvis mina alldeles egna analyser, reflektioner och tolkningar. Visst blir man lätt influerad av andra när man jobbar med detta och det kryllar alltid av intressanta perspektiv i diverse medier, efter stora event. Men ni hajar vinkeln.

Helwanis 20 MMA-tankar från denna måndag kan ni läsa här på ESPN.

Vidare vill jag bara tacka alla som har läst och spridit artiklarna från min exklusiva intervju med Alexander Gustafsson. Jag fick äran att bli den första att intervjua honom efter nederlaget i Globen på UFC Stockholm och det jag fick ut av vår pratstund har plockats upp av flera andra stora nyhetssidor – nationella såväl som internationella – vilket alltid är kul.

Låt oss sätta igång och innan något annat startar jag just vid “The Mauler.”


“Jag trodde efter UFC Stockholm att han var klar med MMA på riktigt. Men jag upplever nu att det var mer av ett förhastat beslut i stundens hetta”


1. De flesta av er har nog läst vad som sades i intervjun vid det här laget. Dels hur Alexander Gustafsson tar ett nytt MMA-steg genom att satsa på framtidens fighters i svenska AK Fighting Championship, även hur alla hyllningar efter pensionsbeskedet genererade en riktig känslostorm och blev “plåster på såren” för honom – men kanske framförallt hur han, lite mer än en månad efter senaste matchen, redan hintar om en potentiell comeback till UFC.

Det jag tänkte lyfta här är mitt intryck av vår konversation. Observera att det här är min uppfattning och personliga tolkning av situationen – inget annat. Men jag tror hursomhelst inte att vi har sett det sista av Gustafsson i buren.

Har vi sett det sista av Alexander Gustafsson i buren? Jag tror inte det. Foto: Stefan Romare/MMAnytt

Vissa uttalanden pekar på detta, men det är också en skillnad att med egna ögon och öron se och höra honom prata om detta. Hans tonläge, kroppsspråk – ja, allt runtomkring själva ordvalen, helt enkelt.

Jag trodde efter UFC Stockholm att han var klar med MMA på riktigt. Men jag upplever nu att det var mer av ett förhastat beslut i stundens hetta, att lämna kvar handskarna på burgolvet, och att han inte riktigt har accepterat det – precis som många andra i MMA-världen inte heller har varit beredda att göra ännu.

Partnerskapet med AK Fighting Championship, familjen och alla andra bollar som är i rullning håller honom sysselsatt tills vidare. Men förr eller senare tror jag att Alexander Gustafsson återvänder för åtminstone en fight till. Och den potentiella matchen kan bli riktigt stor, nu när fansen har insett hur nära slutet vi faktiskt är (om det inte redan är här).


2. Vidare till helgens UFC Sacramento. Germaine de Randamie gav Aspen Ladd sin första förlust när hon säkrade en teknisk knockout efter bara 16 sekunder. Många klagar på domaren Herb Deans stopp, Helwani skriver till och med att han inte hört någon överhuvudtaget som höll med.

Men här är han.

Det var ett helt korrekt stopp, menar jag.

Varför? Jo, därför att Ladd först och främst blev rejält skakad av ett stenhårt slag. Men det är det som händer precis därefter som får mig att bilda min uppfattning. Ladd åker i mattan men inte huvudet före – nej, hon tar emot sig. Vad folk inte pratar om är dock hur hon sitter förvirrad på mattan – och kollar åt ett annat håll, varpå de Randamie ger henne en smäll till.

“Hon visste inte var hon var,” sa Germaine de Randamie om Aspen Ladd i sin segerintervju. Jag håller med och bilden här stärker vår uppfattning. Helt rätt att stoppa matchen – var är det intelligenta försvaret? Foto: Kyle Terada-USA TODAY Sports

Jag kommer och tänka på Bethe Correia när hon sänktes av Holly Holms huvudspark.

Jag tror Dean kollade på exakt samma sak och därav gjorde bedömningen att Ladd inte kunde försvara sig på ett intelligent vis. En teknisk knockout är då rätt domslut. Så bra jobbat, Herb Dean – en av de bästa domarna vi har i denna sport. De Randamie vann “fair and square” på ett imponerande sätt.


3. Jag var inte där och vet inte alla detaljerna, men med det sagt ställer jag mig väldigt tveksam till om Aspen Ladd ens borde ha fått fightas. Hon såg riktigt risig ut på invägningen, kved när hon stod på vågen och orkade inte ens posera ordentligt efteråt.

Kan det ha bidragit till det snabba avslutet? Jag vet inte. Men jag vill inte se det här på invägningarna i UFC. Folk har dött av sådant här. Det är dags att göra något åt saken istället för att uppmuntra farliga viktnedgångar i världens största MMA-organisation.

Kommissionen sa något i stil med att Ladd visserligen var uttorkad, men inte för mycket. Med tanke på hur många skräckhistorier vi hört om vad som kan ske bakom kulisserna när fighters ska väga in, så uppmanar jag härmed alla kommissioner och förbund att omvärdera hur man anses vara “för uttorkad.”


4. Frågan är nu: Var går “Iron Lady” härifrån?

Germaine de Randamies framtid är tämligen oviss trots att hon är världsetta i kvinnornas bantamvikt, med fem raka segrar i ryggen. Och där har hon bara sig själv att skylla. De Randamie vann som känt titeln i fjädervikt – men lämnade bältet bakom sig när hon vägrade möta Cris Cyborg. Nu har hon återvänt till sin förra viktklass och fortsatt besegra toppmotstånd, men är givetvis svår för UFC att promota.

På sikt lär en returmatch mot den nuvarande dubbelmästaren Amanda Nunes bli ofrånkomlig, om de Randamie fortsätter vinna. Men det lär krävas många segrar för att nå dit – något säger mig nämligen att UFC kommer försöka undvika att boka den så länge som möjligt, med tanke på hela röran sist som fick de Randamie att framställas som en rädd och ovärdig titelhållare.


5. Även om de Randamie vs. Ladd var huvudmatchen, så blev legendaren Urijah Fabers comeback den största snackisen. Med rätta. Snacka om en imponerande bedrift, att vid 40 års ålder återvända mot en ung och het talang som alla trodde skulle bli för tuff – och säkra skrällvinsten på 46 sekunder.

Och nej, det stoppet var absolut inte för tidigt. Mike Beltran gjorde ett suveränt jobb där, när han gick emellan.

Jag trodde först att Faber fortsatte slå fler slag medan Beltran höll på att ingripa, men efter närmare analys av andra kameravinklar visade det sig att han istället satte sig väldigt nära och observerade situationen noggrant – innan han någon sekund senare tog beslutet. Snyggt!

Även Mike Beltran stoppade den delade huvudmatchen i perfekt läge, enligt mig. Foto: Kyle Terada-USA TODAY Sports

Glöm inte vad domarna är där för – i första hand att skydda atleterna från onödiga skador.


6. Likt de Randamie är även Urijah Fabers framtid något luddig – om än av helt andra skäl. Men låt mig vara tydlig med en sak.

Jag har inget som helst intresse av att se Faber mot dubbelmästaren och OS-guldmedaljören Henry Cejudo. Sporten håller generellt på att röra sig mot ett håll där det sportsliga åter värderas högre än underhållningsvärdet just nu, känns det som. Cejudo vs. Faber vore ett steg i fel riktning. För att inte tala om att det inte på något sätt är en matchning som intresserar mig.

Faber vann bältet i WEC-dagarna men har misslyckats med alla försök i UFC. Vad får någon att tro att han skulle lyckas vid 40 års ålder? Joseph BenavidezAljamain Sterling och Petr Yan är alla namn som rimligtvis borde stå före i kön och jag ser inget bra skäl att röra om hela divisionen med “The California Kid” i den mixen.

Inte för att vara respektlös, men ärligt talat – han såg inge vidare ut mot Simon i mitt tycke, innan den där fullträffen.

Okej om han inte hade fått chansen tidigare, då kanske vi hade kunnat snacka. Som när Dan Henderson utmanade Michael Bisping – det blev ändå passande på något sätt. Men Faber mot Cejudo? Nej tack.

Vad jag däremot ska säga är att jag verkligen hoppas att Faber stannar kvar i det aktiva tävlandet i åtminstone ett och ett halvt år till. Tänk vilket härligt rivalmöte han mot TJ Dillashaw skulle bli! Det är matchen vi behöver, när den sistnämnda återvänder från sin dopingavstängning.


7. Det sista jag vill säga om UFC Sacramento är att det var riktigt kul att se Andre Fili vinna på hemmaplan. Imponerande seger mot tufft motstånd i form av Sheymon Moraes. Jag ska inte påstå att segern får mig att tro att han är någon framtida mästare eller toppfighter, men Fili är en riktig krigare och det är alltid kul att se när saker och ting faller på plats för en fighter man gillar – framför en lyrisk hemmapublik!

View this post on Instagram

@outcasts_underdogs this one is for us.🐺🏆💯

A post shared by Andre Fili (@touchyfili) on


8. Tidigare under kvällen hade vi Shogun MMA 2 i England där två svenskar gick MMA-matcher. Tyvärr vart det förluster för bägge två – en av dem var Robin Roos.

Roos gick tiden ut mot George Hardwick och det var en tuff fight, där engelsmannen visade sig vara den starkare av de två – med ett mer komplett MMA-game. Det blev ett nederlag via enhälligt domslut för Roos och nu hoppas jag att “Pretty Boy” är ärlig mot sig själv och analyserar vad som gick fel rent tekniskt, för att kunna röra sig framåt med nya läxor lärda.

Tränaren Jörgen Hamberg talade efteråt om överträning och en jobbig viktnedgång. Jag tvivlar inte på att bägge sakerna stämmer, men hoppas bara att teamet ser bredare på det än så. För vi har ju sett många vinna matcher när de inte är helt 100 rent fysiskt, och tvärtom förlora när de enligt egen utsago haft “de bästa förberedelserna någonsin.” Efter en sådan här förlust är det ett bra läge att göra en ordentlig felsökning, för att kunna växa och ta med sig alla lärdomar som går att få.

Den 31 augusti går Roos huvudmatch på Fight Club Rush 5 i Västerås, mot en BJJ-svartbältare med 3-0 i matchfacit. Det var främst nedtagningarna och markkontrollen som gjorde Hardwicks vinst så tydlig för poängdomarna i helgen. Jag vet att Västerås Fight Club generellt förbjuder submissions, men submissions är precis vad den finske motståndaren Henri Lintula kommer försöka få till i den kommande matchen – så där gäller det att vara redigt förberedd.

Roos, nu 2-1, har potential att bli en stor stjärna framöver. Men för att nå dit kan en återkomst till vinstkolumnen härnäst vara särskilt viktig.


9. En annan svensk fighter som förlorade i helgen var Anna Astvik – tidigare VM- och EM-guldmedaljör som nu är 0-2 som proffs. “Hades” förlorade mot Claire Lopez via teknisk knockout och har därmed två raka förluster via T/KO. Många av er såg nog hennes debut i Superior Challenge mot Elin Öberg, där det blev ett svidande nederlag via knockout efter bara sex sekunder.

Det känns alltid extra känsligt att kommentera svenskars förluster. Många har svårt att se det som skrivs i media som annat än direkta attacker, men jag måste samtidigt vara ärlig i min roll här. Jag ser inget som pekar på att Astvik kan slå igenom som proffs – just nu.

Säger jag att hon borde lägga handskarna på hyllan så här tidigt? Inte alls. Men två avslut på två matcher är ändå alarmerande. Om Astvik har höga mål som proffsfighter kan det vara läge att ta ett längre uppehåll, kanske ett år eller två, för att uppgradera hela arsenalen i lugn och ro – från topp till tå – innan hon bokar in någon ny match.

Annars riskerar hon att bli en “journeywoman” på proffsscenen, om hon bara tutar och kör trots en sådan här start.


10. Visste ni att Bellator höll en gala i helgen?

Jag tjurade lite över dem redan i min MMA-guide för veckan som var, men tänker göra det här med. För jag får känslan av att Bellator tvekar på sin satsning i Skandinavien, när Paramount Network skippar att visa dessa galor här. Det vore så enkelt att bara sända galorna live på kanalen, istället för att ta in repriser av “Jersey Shore.” Men just nu struntar man helt enkelt i de nordiska MMA-fansen, vilket jag tycker är synd.

Världens näst största MMA-organisation har en hel del att jobba på om de någonsin ska kunna bli etta (inte för att jag på något sätt ser det som ett möjligt mål för dem). Och sluta med dessa förbannade “postlims” – det är bara pinsamt för en så stor organisation i mina ögon, att gång på gång låta så många fighters vänta till efter huvudmatchen innan de till sist får slåss framför en som bäst halvtom arena.


11. En organisation som däremot gör mycket rätt är Professional Fighters League. Jag älskar dessa galor! Tiden på torsdagsnätterna är ju lite kluriga för oss, men sådant får man leva med som MMA-fan i vår del av världen.

I torsdags såg vi den svenske knockoutmaskinen Sadibou Sy, som vid tillfället var rankad etta i weltervikten, ta sig an tvåan i form av den brasilianske UFC-veteranen Glaico Franca. Det blev tyvärr en sen TKO-förlust i rond tre, men jag imponerades verkligen av Sy under matchens gång.

Han har länge sagt att han är en MMA-fighter – inte bara en kickboxare och det börjar märkas mer och mer i hans matcher. Brottningen och grapplingen blir bättre och bättre på kort tid. Den här gången ställdes han helt enkelt mot en motståndare som var snäppet bättre där och då, även om Sy straffade honom rejält med sina sparkar och slag under matchens gång.

Svensken lyckades till och med vända över på marken och få in fin ground and pound i den andra ronden. Han försvarade dessutom nedtagningarna bra och höll sig alltid aktiv från rygg när han väl hamnade där. Det krävdes envishet från Franca för att säkra det sena avslutet i rond tre, men Sy visar återigen att han hör hemma bland världseliten.

Som tur är avancerar Sy trots förlusten till slutspel och har alltså fortfarande chansen att vinna en miljon dollar innan årsskiftet. Kvartsfinalen blir mot fjolårets finalist, Ray Cooper III – en matchning som utan tvekan är farlig, men som ändå bör passa bättre för “Swedish Denzel Washington” än den i torsdags.

Hoppet om en svensk turneringsvinnare i PFL är fortfarande levande, med andra ord.


12. Tisdagens Dana White’s Contender Series levererade avslut i alla fem matcher och det var fint att se samtliga vinnare belönas med UFC-kontrakt. Jag gillar den livesända programseriens upplägg starkt, även om UFC-bossen Dana White onekligen tar märkliga beslut om kontraktsvinnare emellanåt.

Förra veckans upplaga bjöd på en match av särskilt intresse för den nordiska MMA-scenen – tyvärr inte med något positivt resultat för vår del. Det var Norges då obesegrade lätta tungviktare, Kenneth Bergh, som klev in i buren framför White – där han mötte brassen Antonio Trocoli. Tyvärr blev norrmannen rätt så utklassad av en motståndare som först ville stå med honom och öppnade med fina sparkar – innan han bröt foten och snabbt säkrade submissionvinsten på marken istället.

Andra förlusten framför White måste svida hårt för honom. Bergh har nämligen tidigare gått en inofficiell match i The Ultimate Fighter – där resan tog slut redan innan han nådde TUF-huset. Jag vet inte riktigt vad jag ska tänka mer än att jag inte kan hjälpa att tycka lite synd om honom, som annars har vunnit alla sina proffsmatcher och imponerat stort med flera fina avslut i organisationer som Cage Warriors.

Det är bara att kriga vidare, Kenneth Bergh! Han kanske borde slå en signal till lagkamraten Jack Hermanssons mentala coach?


13. Nåväl, det var allt jag hade från den gångna veckan. Låt oss nu blicka framåt innan vi rundar av – genom att ta en snabbtitt på helgens kommande UFC-gala.

UFC on ESPN 4 har inte de starkaste huvudmatcherna. Rafael dos Anjos vs. Leon Edwards är iallafall inget som får mig att intressera mig mer än jag måste. Inte heller det delade huvudeventet mellan Aleksei Oleinik och Walt Harris. Med det sagt finns ändå ett par guldkorn som gömmer sig därunder.

Jag ser framför allt fram emot två lättviktsmatcher – James Vick mot Dan Hooker och Alexander Hernandez mot Francisco Trinaldo. Mycket fint matchmäklande, här får vi se vilka som lyckas avancera i UFC:s tuffaste viktklass.

Själv tror jag tror att Hooker och Hernandez blir de som tar sig segrande ur dessa matcher.


LÄS MER: UFC on ESPN 4: Matchkort, Tider och Stream


Stort tack till dig som har orkat läsa hela vägen ner! Det här var något av ett sporadiskt experiment. Är olika MMA-tankar i ett sådant här format något du vill se mer av? Kommentera gärna, så får vi se om det kanske blir ett stående inslag framöver!

Upplev MMA av toppklass - köp biljetter till Superior Challenge 20 den 7 december!
Kategorier
ExklusivtSenaste Nytt

Ashah Tafari är en tidigare landslagsman och nordisk mästare i karate som har jobbat på MMAnytt sedan mars 2015. På ett eller annat sätt har han sysslat med kampsport nästan hela sitt liv och idag är han en riktig MMA-nörd på heltid likväl som en flitig domare i karate. | E-post: [email protected] | Instagram: @mmanytt_ashah