Under större delen av två decennier har John Kavanagh stått i Conor McGregors hörna genom mästerskapsmatcher, historiska knockouter och några av UFC:s största ögonblick. Han har också stått kvar när karriären kantats av skador, motgångar och uppmärksammade kontroverser. Nu berättar huvudtränaren öppet om skulden han fortfarande bär efter den inställda matchen mot Michael Chandler, varför McGregor valde att flytta in i gymmet under flera månader och varför han är övertygad om att comebacken bygger på den mest kompromisslösa träningssatsningen sedan storhetstiden.
John Kavanagh om skulden, lojaliteten och Conor McGregors nya liv: “Det var mitt fel”
John Kavanagh har sällan haft behov av stora ord. Medan Conor McGregor byggde sitt varumärke på självsäkerhet och spektakulära utspel har tränaren från SPG Ireland oftast varit den lugna rösten bredvid honom. När han nu gästar Ariel Helwani under den intensiva matchveckan i Las Vegas märks samma återhållsamhet. Det finns ingen vilja att sälja in en berättelse eller skapa rubriker. Tvärtom återkommer han gång på gång till arbetet som gjorts långt innan rampljuset åter riktades mot McGregor.
Det är därför han inte heller blir förvånad över att många reagerat på hur annorlunda den tidigare dubbelmästaren uppträtt under upptakten. Där omvärlden ser en ovanligt lågmäld McGregor ser Kavanagh en idrottare som vet att förberedelserna inte lämnat något åt slumpen.
– Om du har levt rätt under flera månader, gjort varje träningspass och pressat dig så långt du kan, då blir matchveckan nästan avkopplande. Ångesten försvinner eftersom arbetet redan är gjort.
Han återkommer flera gånger till samma tanke. Självförtroende är, enligt honom, inte något som går att tala fram dagarna före en match.
– Du kan inte lura dig själv. Om du vet att du missat träningspass eller tagit genvägar kommer de tankarna tillbaka när du ligger ensam kvällen före matchen. Riktig självsäkerhet föds ur hårt arbete.
Det resonemanget blir också förklaringen till varför han anser att den här comebacken skiljer sig från allt de gjort tillsammans under senare år.
“Han flyttade bokstavligen in i gymmet”
När Kavanagh beskriver de senaste månaderna är det inte de tuffaste sparringsessionerna eller de mest avancerade träningsuppläggen han lyfter fram först. I stället berättar han om ett samtal runt jul då McGregor bad om en ovanlig tjänst.
Den tidigare UFC-mästaren ville ställa in en säng i ett av gymmets förråd och sova där.
– Han frågade om han fick flytta in, och jag sa att det gick bra. Ärligt talat trodde jag att det skulle hålla några dagar innan han ångrade sig.
Så blev det inte.
Under flera månader sov McGregor återkommande på träningsanläggningen, framför allt inför de tidiga sparringsdagarna. Kavanagh beskriver hur gymmet vaknar redan vid sextiden varje morgon och hur miljön i sig blev en del av träningslägret.
Historien får nästan komiska proportioner när den sydkoreanske UFC-veteranen Dong Hyun Kim besökte SPG Ireland. Han berättade hur mycket McGregor inspirerat honom och blev minst sagt förvånad när Kavanagh svarade att han kunde gå upp och hämta honom.
Några minuter senare kom McGregor nedför trappan iförd morgonrock.
För tränaren blev episoden ett kvitto på att hans mest framgångsrike elev hade återfunnit något som han länge letat efter.
– Det var lite som i Rocky III. Han ville tillbaka till den där känslan av att leva för träningen och ingenting annat.
Först när träningslägret gick in i sin avslutande fas flyttades verksamheten hem till McGregors eget gym, där teamet kunde börja anpassa dygnsrytmen till amerikansk tid inför matchveckan i Las Vegas.
Bekännelsen om Chandler-lägret
Samtalet får en betydligt allvarligare ton när Helwani kommer in på den skada som stoppade comebacken mot Michael Chandler.
McGregor har tidigare beskrivit händelsen som ett misstag under sparringen, men Kavanagh väljer att formulera sig betydligt rakare.
– Det var mitt fel.
Han berättar att sparringen genomfördes samtidigt som UFC:s kamerateam spelade in material till sina program. Träningen blev därför ett mellanting mellan ett riktigt sparringspass och en filminspelning, något han i efterhand beskriver som ett dåligt upplägg.
– Jag borde ha sett till att båda hade full skyddsutrustning redan från början. Det gjorde jag inte, och det ansvaret ligger på mig.
Skadan inträffade redan under den första minuten. Mellan ronderna viskade McGregor att han trodde stortån var bruten, men insisterade ändå på att genomföra samtliga fem ronder.
Först när adrenalinet lagt sig stod det klart hur omfattande skadan faktiskt var.
– Jag mådde verkligen dåligt efteråt. Jag kände direkt att det här hade kunnat undvikas.
Erfarenheten förändrade hela upplägget inför den nya comebacken. Kavanagh berättar att varje sparringspass den här gången inletts med ordentlig uppvärmning, full skyddsutrustning och betydligt striktare rutiner än tidigare.
Resultatet är, enligt honom, ett ovanligt skadefritt träningsläger.
– Han har inte haft en enda liten känning. Inte ett blåmärke som påverkat träningen och inte någon skada som tvingat oss att ändra planen.
Den hårdaste satsningen sedan Aldo
Under flera år har diskussionen kring McGregor handlat mindre om sporten än om allt som hänt utanför buren. Pengarna, affärerna och den offentliga bilden har fått många att ifrågasätta om den hunger som en gång gjorde honom till UFC:s största stjärna fortfarande finns kvar.
Kavanagh menar att svaret finns i träningslokalen, inte på sociala medier.
Han säger att McGregor genomfört det mest seriösa träningsläger han kan minnas sedan de båda började arbeta tillsammans.
– De senaste sex månaderna kan vara de mest dedikerade jag sett honom.
När Helwani frågar om han verkligen menar att satsningen kan jämföras med uppladdningen inför José Aldo tvekar han inte.
– Ja, faktiskt.
Det är ett omdöme som väger tungt. Uppladdningen inför Aldo ledde fram till den berömda knockoutsegern på tretton sekunder och etablerade McGregor som en av sportens största profiler genom tiderna.
Kavanagh berättar också att han själv förvånats över hur kroppen svarat på belastningen.
Vid ett tillfälle frågade han McGregor hur han egentligen mådde efter en period med ovanligt hård träning.
– Jag sa att jag själv bara gjorde en bråkdel av det han gjorde och ändå gick omkring med träningsvärk. Han svarade att han kände sig som en ballerina och att ingenting gjorde ont.
Tränaren tror att kombinationen av god återhämtning, professionell kosthållning och ovanliga genetiska förutsättningar gjort det möjligt att pressa kroppen betydligt hårdare än många trott varit möjligt efter de senaste årens skador.
Vänskapen som överlevde allt
Den kanske mest intressanta delen av intervjun handlar ändå inte om teknik, fysik eller matchplaner.
Den handlar om relationen mellan två människor som arbetat tillsammans i mer än tjugo år.
Kavanagh berättar att kommunikationen varit ledordet under hela träningslägret och beskriver hur relationen utvecklats sedan den misslyckade uppladdningen inför mötet med Khabib Nurmagomedov.
– Då var vi som två skepp i natten.
Nu säger han att de aldrig kommunicerat bättre. Missförstånd reds ut direkt och varje tvekan tas upp innan den hinner växa till ett problem.
Han berättar också om ett möte med en neurolog tidigt under McGregors UFC-karriär. Efter att ha granskat hjärnundersökningarna drog läkaren honom åt sidan och sade att McGregors största vapen inte var vänsterhanden.
– Han sa att Conors största styrka var hur snabbt hans hjärna arbetar.
Den insikten har enligt Kavanagh hjälpt honom att förstå varför kommunikationen ibland varit svår. McGregor har ofta hunnit flera steg längre i sina tankar än omgivningen, något som tidigare skapat frustration men som tränarstaben numera lärt sig att hantera.
När samtalet till sist glider över på de senaste årens kontroverser får Kavanagh frågan varför han aldrig lämnat McGregors sida.
Svaret kommer utan någon längre betänketid.
– Han är inte bara min fighter. Han är min vän sedan mer än tjugo år.
Kavanagh säger att han aldrig förstått resonemanget bakom dem som tycker att lojaliteten borde ha tagit slut när motgångarna började.
– Om en vän går igenom en svår period är det väl just då man ska finnas där. Annars är man ingen särskilt bra vän.
Det är ett svar som säger minst lika mycket om tränaren som om den fighter han följt från en liten lokal i Dublin till toppen av världens största MMA-organisation. Oavsett hur comebacken slutar är Kavanagh övertygad om en sak: den Conor McGregor som nu kliver tillbaka in i rampljuset är inte densamma som lämnade det.
Vad tror du? Kan den disciplin och hängivenhet som John Kavanagh beskriver räcka för att Conor McGregor ska återvända till världstoppen, eller har sporten gått vidare under de fem år han varit borta?
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
18+. Spela ansvarsfullt. Stödlinjen.se. Spelpaus.se. Odds kan ändras. Regler & villkor gäller.
https://www.youtube.com/watch?v=SOYf-andilw
