Förlusten mot Justin Gaethje satte punkt för Paddy Pimbletts segersvit, men inte för tron på att han hör hemma i den absoluta toppen av UFC:s lättviktsdivision. Inför mötet med Benoît Saint-Denis på UFC 329 talar engelsmannen med ett lugn som skiljer sig från den kaxighet många förknippar honom med. Självförtroendet finns fortfarande där, men den här gången bygger det mindre på ord och mer på övertygelsen om att han lärt sig av sitt största nederlag.
Att galan dessutom toppas av Conor McGregors efterlängtade comeback är inget som verkar påverka honom nämnvärt. Tvärtom menar Pimblett att det snarare tar bort en del av pressen från honom själv, samtidigt som han ser sin egen match som ett gyllene tillfälle att påminna om varför han fortfarande räknar med att bli en framtida titelutmanare.
Förlusten blev en läxa – inte ett bakslag
När samtalet återkommer till mötet med Justin Gaethje märks det snabbt att Pimblett inte försöker skriva om historien. Han skyller inte ifrån sig och han letar inte efter ursäkter, även om han medger att en kraftig ögonpetning påverkade matchbilden mer än många förstod.
– Jag tänker inte använda det som en ursäkt, men den förändrade matchen ordentligt. All skada i mitt ansikte kom efter den. Det var inte bara en ögonpetning heller. Det kändes som att hans tumme gick ända in i hjärnan och jag kunde knappt se under två ronder.
Den största lärdomen handlar ändå inte om domslut eller skador. Den handlar om disciplin.
Pimblett erkänner att han övergav den matchplan som tagit honom till sju raka UFC-segrar och i stället drogs med i ett slagutbyte mot en av sportens mest fruktade boxare.
– Jag kände mig bra inför matchen. Jag slogs bara inte rätt match. Så har jag vunnit alla mina andra UFC-fajter, genom att följa en gameplan. Mot Justin bet jag bara ihop tandskyddet och började slåss. Det var ganska dumt av mig, men man lär sig.
“Han är öppen överallt”
Det är också därför han ser Benoît Saint-Denis som en helt annan typ av motståndare. Fransmannen har byggt sitt rykte på ett skoningslöst tempo och flera spektakulära avslut, men Pimblett är övertygad om att just den offensiva stilen kommer att skapa möjligheter för honom.
Han beskriver Saint-Denis aggressivitet som något han snarare välkomnar än fruktar och menar att tekniken kommer att väga tyngre än viljan att ständigt gå framåt.
– Jag tror att det passar mig perfekt att han bara kommer gå framåt och försöka slå av mig huvudet.
När en reporter frågar om han verkligen ser några tydliga svagheter hos motståndaren kommer svaret utan minsta tvekan.
– Ja. Han är öppen överallt. Stående och på marken. Jag kan se mig själv ta med mig antingen hans hals eller hans haka hem. Det blir det ena eller det andra.
Det är ett av få tillfällen under mediadagen då Pimblett låter riktigt hotfull. I övrigt väljer han en betydligt mer återhållsam ton än många vant sig vid och visar inget större intresse för att bygga upp någon personlig konflikt inför matchen.
– Om någon vill starta något så avslutar jag det. Men om det inte finns något personligt så har jag inga problem med det heller.
Respekten för Gaethje har vuxit
Sedan förlusten i januari har Justin Gaethje hunnit besegra Ilia Topuria och blivit odiskutabel mästare, något som enligt Pimblett förändrat hur människor ser tillbaka på deras möte.
Han tycker fortfarande att reaktionerna säger en hel del om hur snabbt omdömen kan svänga i MMA.
– Jag fick mer respekt för att förlora en match än jag fick för att vinna sju raka i UFC. Det säger ganska mycket om hur galen den här sporten kan vara.
Han påminner också om att han direkt efter sin egen förlust sa att Gaethje skulle bli mästare.
– Jag sa att det var hans öde att vinna bältet och att jag bara stod i vägen.
För Pimblett har det blivit ytterligare ett bevis på att nederlaget inte behöver definiera honom, utan snarare fungera som en erfarenhet att bygga vidare på.
McGregor får bära rampljuset
Trots att UFC 329 marknadsförs kring Conor McGregors comeback verkar Pimblett inte känna något behov av att göra galan större än den redan är.
Han beskriver kvällen som ännu ett jobb och konstaterar att all uppmärksamhet ändå riktas mot huvudmatchen.
– Det är bara ännu en match för mig. Jag är tillbaka i Las Vegas och ska slåss igen. Den här gången ligger all press på Conor. Han har mer media än någon annan och normalt brukar det vara jag.
Han passar också på att avfärda ett gammalt rykte om att McGregor en gång skulle ha sökt upp honom hemma i Liverpool.
– Det är bara skitsnack. Jag bodde hemma hos min mamma då och hon hade kameror runt huset. Ingen knackade på dörren.
Kärleken till sporten har inte förändrats
Även om populariteten vuxit för varje år säger Pimblett att drivkraften är densamma som när han fortfarande tävlade i Cage Warriors. Pengar, uppmärksamhet och stora galor kommer i andra hand. Det är själva tävlandet som fortfarande lockar mest.
– Jag älskar bara att gå in i buren och slå folk i ansiktet och själv bli slagen i ansiktet. Det kunde ni se i min senaste match också.
Han avfärdar lika snabbt frågor om AI-rankningar, den historiska rivaliteten mellan England och Frankrike och om han skulle vara nervös inför lördagskvällen.
– Ingen bryr sig om AI-rankningarna.
– Jag är inte nervös för något.
När någon i stället frågar om han ser fram emot matchen mer än Englands fotbollslandskamp kommer ett leende.
– Vad tror du själv? Något som elva andra ska göra eller något som jag själv ska göra?
Det sammanfattar också hans inställning inför UFC 329. För Pimblett handlar galan inte om Conor McGregor, rubrikerna eller allt som omger evenemanget. Den handlar om en motståndare som han anser lämnar öppningar överallt, om en gameplan som den här gången ska följas till punkt och pricka och om möjligheten att visa att den första UFC-förlusten inte blev början på en nedgång, utan starten på nästa kapitel i karriären.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
18+. Spela ansvarsfullt. Stödlinjen.se. Spelpaus.se. Odds kan ändras. Regler & villkor gäller.
https://youtu.be/s1zhIU9zW8Y?si=zAWAEQsrkpYDwoTv&t=683
