Den unge Conor McGregor vann inte bara matcher med sin fruktade vänsterhand. Enligt den tidigare UFC-mästaren Demetrious Johnson var det i första hand rörelsen, tajmingen och kontrollen över oktagonen som gjorde irländaren till en av sportens mest svårlösta fighters. När Johnson nu återser McGregors första möte med Max Holloway från 2013 pekar han ut flera detaljer som han menar har försvunnit ur den tidigare dubbelmästarens arsenal.
– Det här är när Conor är som bäst, säger Johnson efter bara några sekunders matchtid.
Redan från öppningssekunderna ser Johnson det han beskriver som McGregors största styrka under storhetstiden. Irländaren etablerar direkt mitten av buren, växlar mellan explosiva attacker och snabba riktningsförändringar och lämnar motståndaren med få möjligheter att svara.
Det handlar inte främst om kraften i slagen, utan om hur McGregor tar sig in och ut ur slagdistans.
– Han kommer så nära att du inte kan träffa honom. Sedan glider han ut igen och landar vänsterhanden.
Vad tycker du om Johnsons analys? Har Conor McGregor förlorat den rörelse som gjorde honom unik, eller tror du fortfarande att den finns kvar när han väl är skadefri? Berätta gärna hur du ser på utvecklingen och vilken version av McGregor som var den bästa.
Fotarbetet stod i centrum
Johnson återkommer flera gånger till McGregors fotarbete under genomgången. Han beskriver hur den dåvarande fjäderviktaren ständigt återtog kontrollen över mitten av oktagonen och pressade Holloway bakåt, även efter kortare utväxlingar.
För Johnson är det ingen slump.
Genom att omedelbart ta tillbaka centrum tvingade McGregor sin motståndare att slåss på irländarens villkor. När Holloway försökte skapa nya vinklar svarade McGregor med egna riktningsförändringar innan han attackerade med slag eller sparkar.
Det är just den kombinationen av rörelse och tajming som Johnson anser gjorde McGregor så svår att läsa under karriärens främsta år.
Samtidigt lyfter han fram en detalj som Holloway lyckades med redan i det första mötet. Insidesparkarna mot McGregors främre ben störde rytmen och är, enligt Johnson, ett vapen som fler motståndare borde ha använt.
– Conor gillar egentligen inte när någon sparkar insidan av hans främre ben, konstaterar han.
Hyllar McGregors underskattade brottning
Den mest oväntade delen av Johnsons analys kommer när matchen hamnar på marken.
McGregor skadade knät tidigt i matchen men lyckades ändå genomföra flera nedtagningar, avancera position och kontrollera Holloway under stora delar av de avslutande ronderna. För Johnson är det ett tydligt bevis på att McGregors brottning aldrig fått det erkännande den förtjänar.
– Jag ser att Conor McGregor kan brottas, men han väljer att inte göra det.
Johnson imponeras av hur McGregor arbetar från topposition, passerar Holloways guard och fortsätter söka bättre positioner trots den skada som begränsade honom. Han menar att många fortfarande underskattar den delen av irländarens MMA-spel eftersom knockouterna alltid hamnat i fokus.
Resonemanget leder också fram till en intressant slutsats. Johnson anser att McGregor skulle kunna vinna fler matcher genom att använda brottningen betydligt oftare än han gjort senare i karriären, särskilt mot motståndare som blivit allt bättre på att neutralisera hans boxning.
Två helt andra fighters
Samtidigt betonar Johnson att jämförelsen mellan då och nu måste göras med försiktighet.
Han beskriver både McGregor och Holloway som helt andra atleter än de var sommaren 2013. Holloway har sedan dess utvecklats till en av UFC:s mest kompletta strikers med ett betydligt högre tempo, större variation och ett av organisationens mest imponerande slagvolymer.
McGregor har samtidigt gått från explosiv fjäderviktare till en fighter vars karriär präglats av längre uppehåll, skador och en betydligt mer begränsad aktivitet.
Det förändrar också förutsättningarna när Johnson tittar tillbaka på deras första möte.
Hans analys handlar därför mindre om vem som vann den kvällen och mer om varför McGregor var så svår att besegra under sina bästa år. Enligt Johnson var det aldrig enbart vänsterhanden som gjorde honom exceptionell. Det var förmågan att kontrollera avståndet, dominera mitten av buren och tvinga motståndaren att fatta fel beslut innan slagen ens hade kastats.
Det är just de egenskaperna som den tidigare UFC-mästaren tycker sig sakna när han jämför den unge McGregor med den version som fansen har sett under senare år.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
