Islam Makhachev har redan lämnat lättvikten bakom sig, erövrat ett andra UFC-bälte och tangerat en av organisationens mest svårslagna segersviter. På UFC 330 väntar Ian Machado Garry – men också möjligheten att skriva historia på egen hand. Inför sitt första titelförsvar i weltervikt återkommer mästaren till samma övertygelse som burit honom genom hela karriären: motståndarna får prata, han tänker bestämma vad som händer i buren.
Fisket i New Jersey är inte en flykt från UFC 330. För Islam Makhachev är det en del av förberedelserna.
När träningsveckan är över försöker han lämna gymmet även mentalt. Han har gjort läger här tidigare och hittat samma rytm: hårt arbete från måndag till fredag, sedan några timmar där nästa nedtagning, nästa rond och nästa titelmatch får vänta.
– Om du tränar fem gånger i veckan och sedan tränar på lördagen också, och på söndagen fortfarande tänker på träningen, kommer det att börja störa dig efter några år. Du kommer inte att älska sporten längre.
Han fiskar, jagar när möjligheten finns och kommer tillbaka på måndagen med vad han beskriver som ett öppet huvud.
Den här gången väntar någonting större än ännu en arbetsvecka.
I Philadelphia ska Makhachev göra sitt första försvar av welterviktsbältet. En seger över Ian Machado Garry skulle samtidigt föra honom förbi den segersvit som i åratal fungerat som ett av UFC:s historiska riktmärken.
Det är ännu ett rekord inom räckhåll för en fighter vars karriär länge handlade om att komma ikapp ett arv. Nu handlar den allt mer om hur långt han kan lämna det bakom sig.
Vägen bort från Khabibs skugga
När Makhachev berättar om början finns inga UFC-bälten, pound-for-pound-listor eller arenor i Philadelphia.
Han började träna som sjuåring i Dagestan. Khabib Nurmagomedov och dennes pappa Abdulmanap blev centrala personer i miljön runt honom, liksom träningskamraterna som senare skulle följa med genom hela resan. Förhållandena var inte alltid bekväma.
– Vi hade tuffa förhållanden när vi började. Vi hade inte alltid tillräckligt bra mat. Ibland sov vi i bilen på en parkering, ibland stannade vi i gymmet. Men vi höll fokus. Vi fortsatte träna hårt.
Det gav honom någonting han fortfarande bär med sig.
– Det gör dig hungrig. Du vill göra någonting för att förändra ditt liv. Det gjorde mig till den jag är nu.
Under de första UFC-åren var kopplingen till Nurmagomedov omöjlig att undvika. Samma region, samma träningsmiljö, samma obehagliga förmåga att få motståndare att se fastlåsta ut.
Makhachev behövde ändå vinna sina egna matcher.
Tio raka UFC-segrar förde honom fram till Charles Oliveira och lättviktsbältet. Oliveira hade byggt sitt namn som en av organisationens farligaste avslutare, men titelmatchen slutade med Makhachev ovanpå honom och en submission.
– När han klappade började jag förstå att jag var UFC-mästare. Jag hade bältet. Det var som att drömmen blev verklighet.
Mästerskapet blev inte slutpunkten.
Bältet räckte inte längre
Efter en historisk period som lättviktsmästare började Makhachev tala allt mer öppet om ett andra bälte.
Det handlade om arvet.
– Jag ville bli dubbelmästare. Det är bra för mitt legacy.
Jack Della Maddalena stod på andra sidan när möjligheten till slut kom. Makhachev minns fortfarande den första nedtagningen och vad den berättade för honom.
– Jag kommer ihåg hur enkelt den första nedtagningen gick. Då förstod jag att det skulle bli en lång kväll för Jack.
Matchen gick hela vägen, men kontrollen försvann aldrig. När slutsignalen kom hade Makhachev gjort det han talat om: lämnat lättvikten, gått upp till 170 pounds och blivit mästare även där.
Ändå lät han redan efteråt som en fighter som vägrade behandla det andra bältet som slutdestination.
– Jag har drömt i så många år om att bli dubbelmästare. Men mitt legacy fortsätter. Vi är inte färdiga. Jag älskar den här sporten, jag älskar det här spelet och jag älskar att slåss.
Weltervikten gav honom dessutom någonting lättvikten till slut hade börjat få ont om: nya namn.
Carlos Prates fanns där. Michael Morales hade slagit sig fram. Ian Machado Garry hade besegrat Prates och fortsatt mot toppen.
Makhachev pekade själv ut vem han ansåg hade gjort sig förtjänt av nästa chans.
– Jag vill möta de riktiga utmanarna som förtjänar att slåss om titeln. Därför möter vi Ian Garry. Han är fightern som förtjänar titelmatchen. Han är mitt nästa mål.
Mendez vill ta bort Garrys utrymme
Träningslägret har återigen placerat Makhachev hos människor som känner hans MMA bättre än nästan någon annan.
Javier Mendez har tränat UFC-mästare som Cain Velasquez, Luke Rockhold och Daniel Cormier. När Garry beskriver titelmatchen som ett klassiskt möte mellan striker och grappler köper Mendez inte premissen.
– Det är inte en grappler mot en striker. Det är en komplett MMA-fighter som slåss.
Det är också den bild Makhachev själv vill försvara.
Brottningen är fortfarande vapnet som formar nästan varje match han går. Men hans egen irritation över att reduceras till den är svår att missa.
– Jag är inte bara en grappler. Jag är den bästa fightern i världen. Jag kommer att använda alla mina färdigheter.
Garrys längd och rörelse har ändå påverkat planen. Mendez vill inte ge irländaren tid att arbeta på avstånd, byta vinklar och sätta sina attacker utan att betala för dem.
Pressen ska komma tidigt.
– Vi ska följa honom. Vi kommer att pressa honom hela tiden. Vi ska inte ge honom utrymme att röra sig undan, säger Makhachev.
Han behöver inte lova att varje sekund ska tillbringas på marken. Det räcker att Garry aldrig får känna att buren är stor.
– Jag kommer att kontrollera den här matchen. Jag kan göra den enkel. Jag kommer att ta varje möjlighet jag får att avsluta.
Ett rekord står bakom Garry
Makhachev har hört den andra versionen inför nästan varje stor match.
Någon ska stoppa brottningen. Någon ska träffa honom innan han hinner fram. Någon har hittat lösningen.
Nu säger Garry att han kan göra ännu mer. Irländaren har tränat med Demian Maia för att förbereda sig på Makhachevs grappling och pratar öppet om att kunna hantera honom även där.
För mästaren låter det bekant.
– Alla säger före matchen: ”Jag ska knocka honom. Jag ska avsluta Islam. Jag ska stoppa hans brottning.” Men det fungerar inte.
Makhachev behöver heller inte uppfinna någon ny identitet i Philadelphia.
Han kommer dit som dubbel UFC-mästare. Som en fighter vars segersvit nått fram till samma historiska territorium som Anderson Silvas. Som mannen Garry måste passera för att hela den nya irländska eran ska bli mer än ett löfte.
För varje år som gått har avståndet till den unge fightern som en gång sov i bilen utanför träningslokalen blivit större. Hungern är svårare att förklara när det redan finns två bälten och rekord inom räckhåll.
Makhachev beskriver den ändå på samma sätt som tidigare.
– Vem kan slå oss? Vem tränar mer än vi gör? Ingen tränar mer än vi gör.
Garry får chansen att motbevisa honom på UFC 330.
Makhachev tänker använda kvällen till någonting annat.
– Jag är den bästa fightern i världen. Och jag kommer att visa det i Philadelphia.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
